Recensioner

Om boken Farsan, Spanien, kriget och jag: 

”Det har blivit en starkt berörande bok och ett ömsint porträtt av en pappa, ett slags äreminne. Men det är också en berättelse om politik, engagemang och drivkrafter som lever vidare från en pappa till hans dotter i en annan tid.”
Sören Sommelius, författare och kulturskribent på Helsingborgs Dagblad

“Jag tycker bra om sättet du berättar - klart, tydligt och varmt växer historien fram, den individuella och den kollektiva. Din bok har fått mig att minnas dessa unga mäns bedrifter, som drivna av solidaritet riskerade sina liv för mitt lands frihet.”

Francisco J. Uriz, författare, poet och översättare.

"Med utgångspunkt i Erik Gustafssons insats i Spanien har hans dotter, journalisten och författaren Kerstin Gustafsson Figueroa, skrivit en bok om pappas resa genom livet. Det blev ett finstämt reportage, fullt av liv, färger och dofter, inte särskilt hjältemodigt dramatiskt, men som ändå inte väjer för starka känslor.

Hon lyfter fram på ett nyanserat sätt ett viktigt kapitel i 1900-talets historia, som annars ofta skyms av ideologiska dimridåer från både höger och vänster. Samtidigt framträder en fascinerande bild av en ung radikal generation från 30-talet. De såg hur mörka moln tornade upp över Europa med fascism och nazism på frammarsch, och ansåg det som sin plikt att göra allt som stod i deras makt för att stoppa ondskans krafter, med vapen i hand om så behövdes. Västmakternas passivitet genom non-interventionspakten, som lämnade fältet fritt för Hitler och Mussolini, radikaliserade dem ytterligare. 
Gregory Flakierski, Tidningen Kulturen. Läs hela recensionen här.

...”en djupt känd resa i spåren efter en älskad far, ett historiskt, politiskt och mänskligt porträtt, med uppfattningen att de Spanienfrivilliga berövas sin historia för att de var kommunister. Skildringen baseras också förtjänstfullt på intervjuer med personer som var med då det begav sig och som bars av solidaritetstanken. Historien förs från dåtid till nutid, från halvt bortglömd till återupprättad, från far till dotter. En angelägen och viktig skildring kring en dyster epok i Europas historia. Det är språkligt välformulerat med en takt och ton i framställningen som känns välavvägd.
Håkan Philipsson, Bibliotekstjänst, (häftepos 13115163)

”Erik Gustafsson tillhörde den grupp av skötsamma arbetare som enligt Kerstin Gustafsson Figueroa sällan syns i skönlitteraturen eller på film. Han var en självlärd arbetarintellektuell som stod upp för sina åsikter hur kallt det än blåste. Och trots att han fortsatte vara kommunist och aktiv i VPK gick han varje första maj i de Spanienfrivilligas egen sektion i LO:s och Socialdemokraternas tåg: 'Han förklarade tålmodigt varje gång att första maj var arbetarrörelsens dag, inte partiets'.”
Kalle Holmqvist, Aftonbladet den 3 juli. Läs hela recensionen här.

”Detta är en viktig bok. Hur viktig skall jag förklara med att gå en omväg. Ty det kriget fortsätter ännu snart sjuttiofem år efter Francos officiella seger så som jag denna morgon läste the Guardian. Domstolen i Madrid har beordrat rivning av det monument i Madrids Complutense universitet som i oktober 2011 invigdes till minne av Internationella brigaden och de 10 000 av dess 35 000 frivilliga vilka stupat i försvaret av den lagliga spanska republiken. Skälet hade formulerats av den drivande kraften i denna aktion, advokaten Garcia: ”Internationella brigaderna skapades och leddes av Stalin historiens värsta folkmördare. 

Genom sin lugna och eftertänksamma text om sin far och hans insatser återställer Kerstin Gustafsson Figueroa orden, som de gamla kinesiska historikerna skrev. Hon läser och diskuterar också det negativa hennes far och hans svenska kamrater från Internationella brigaden inte reagerat på men som numera dominerar officiell debatt och historieskrivning som hos Anthony Beevor. 

Men där finns det mer att reda ut. Ty för tjugo minuter sedan ringde FedEx på dörren för att ge mig den på nätet beställda spänningsroman/politiska deckare som Philippe Pivion just publicerat: 'Dès lors ce fut le feu'. Den skall jag läsa ordentligt och skriva om ty han behandlar ett av de ännu skeendena i detta krig. Hur cagoulen, 'kåpan', den fascistiska 'Hemliga kommittén för revolutionär handling' infiltrerade det franska kommunistiska partiet och kunde skicka in 300 av sina agenter i Internationella brigaden. De bidrog aktivt och starkt till Francos seger. (Den Marty som Hemmingway förtalat hade rätt!) 

Om den ledande 'kåpan' i den aktionen, Henri Dupré (som i Frankrike för detta och för infiltration i resistancen i den tyska ockupationsmaktens tjänst dömdes till döden och arkebuserades i Montrouge den 27 februari 1951)och hans arbete i Spanien har jag en gång skrivit och skall nu i sommar skriva mer.  
Men Kerstin Gustafsson Figueroas bok är så mycket mer. Inte bara en kärleksfull skildring av en far utan ett försök att komma honom och hans kamrater i detta nu förflutna trettiotal nära. Varför begav sig svenska arbetarungdomar trots den internationella noninterventionsövervakningens och den svenska regeringens förbud ut som frivilliga i det spanska kriget? Den internationella solidariteten med den spanska republiken var stor, mycket stor. Till och med jag har som Ung Örn samlat pengar till Spanien. Den solidariteten bör inte glömmas. 

Hon ger i sin text också fina bilder av den tidens mycket självständiga svenska kommunister. (Att som Erik Gustafsson gå in i partiet den 22 februari 1941 var sannerligen inte att följa en populär ström.) Jag känner igen många av dem. Det är en viktig text. Det säger en hel del om den nuvarande svenska kritiken att boken icke - vad jag sett - uppmärksammats i officiella medier. 
Jan Myrdal i Clarté om kriget som inte tog slut med Francos seger.

"Riktigt så bortglömt som Kerstin Gustafsson Figueroa ibland vill göra det är kanske inte detta kapitel i den internationella solidaritetens historia. Andra har varit ute i samma ärende tidigare. Men den unika familjära närhet till stoffet hon har tillför onekligen boken en dimension som saknats förut. Ett ömsint, om än inte okritiskt, fadersporträtt insatt i en dramatisk bit av 1900-talets historia; så kan man enklast sammanfatta den.
'Kanske den bästa Spanienbok skriven på svenska som jag läst', klottrar jag i marginalen kommen halvvägs. Det får stå kvar även sen jag läst färdigt" 

Mats Rosin, Folkbladet Västerbotten, den 1 augusti. Läs hela recensionen här.

Om För Guds skull:

”I den mycket upplysande lilla boken För Guds skull berättar journalisten Kerstin Gustafsson Figueroa om ett antal vanliga muslimer i Sverige, deras vardag, deras konflikter, deras varierande syn på religionen och på Sverige.”

Johannes Ekman, SR/Kulturkrönikan, 13 januari 2008

"I nitton kapitel låter Kerstin Gustafsson Figueroa lika många öden komma till tals - människor som av olika anledningar har en stark och levande tro på Allah och hans profet Muhammed.

Hon gör sina intervjuer med stor känslighet. Att tala om Gud är inte lätt. Det är det inte här heller, så följaktligen handlar boken om mycket annat. Äktenskap, barndom, om att växa upp med föräldrar som inte kan svenska språket, om längtan hem eller om lättnad över att ha funnit en fristad. Många blir muslimer av kärlek, andra blir helt enkelt frälsta, övertygade.

Gustafsson Figueroa låter sina intervjuobjekt tala i lugn och ro till punkt och följa sina egna associationer. Själv är hon helt transparent - man får då och då påminna sig om att detta faktiskt är en intervjubok.

För Guds skull blir ett slags intimt oratorium, ett hörspel om människors öden, som Günays, som berättar om hur hon som elvaårig flicka kom till Sverige. Det var underförstått att även hon skulle arbeta, både på morgnarna före skolan och efteråt, till sent på kvällarna. 'Mamma och jag städade hela Epa ute i Täby om morgnarna. Vi började vid fem och slutade vid nio.' På kvällarna städade hon kontor med familjen.

Detta var mitten på sjuttiotalet. Även om Epa har bytt namn ett par gånger sedan dess, så består Sveriges förslutenhet gentemot dem bland oss som kallar Gud för Allah. Det är bara att hoppas att den här fina lilla boken kan skapa en liten öppning."
Alexandra Coelho Ahndoril, Göteborgs-Posten, 6 december 2007:

”Den här boken är kanon! Man sträckläser den – som en samling spännande deckarnoveller... Skillnaden är att det handlar om verkliga människor.”

Jan Hjärpe, religionshistoriker och professor i islamologi, baksidestext på För Guds skull.

”I nitton kapitel, med både abstrakta insikter och vardagsnära humor, banar Gustafsson Figueroa vägen för mer nyanserade uppfattningar om svenska muslimer. De visar sig arbeta som civilingenjörer och forskarassistenter lika väl som taxichaufförer och pizzabagare. Och kvinnor i sjal kan uppenbarligen jobba som både elektriker och biomedicinska analytiker. Bland de intervjuade finns religiösa ledargestalter med stort inflytande över muslimer i Sverige:

Mohammad Muslim, svensk konvertit och imam i både Uppsala och London, och Bejzat Becirov, Vd för stora moskén i Malmö. Här visas prov på Gustafsson Figueroas styrka som författare. Hon förmedlar glimtar hur dessa religiösa företrädare tolkar och lever islam, inte genom några programförklaringar utan genom lågmälda samtal om deras liv. För Guds skull ingår i UR:s satsning Muslim i Europa, med syfte att ge en bred skildring av muslimskt vardagsliv och motverka diskriminering. Med ständigt nya rapporter om islamofobi är detta en vällovlig insats och Gustafsson Figueroas bidrag är enastående bra.”

Pia Karlsson Minganti, etnolog, Politiken.se, 6 december 2007

”I en liten vacker volym har Kerstin Gustafsson Figueroa samlat 19 intervjuer med muslimer i Sverige. De kommer från olika länder och samhällsklasser. De är olika som individer och har var och en sitt förhållande till religionen, de flesta är praktiserande, men inte alla. De som praktiserar gör det var och en på sitt sätt. De har ibland bittra, ibland komiska erfarenheter av hur de blivit bemötta av andra svenskar.

Kerstin Gustafsson Figueroa tar ett enkelt grepp om ett tungt ämne. Hennes lättflytande språk låter läsaren komma nära de intervjuade och river synen på muslimen som den andre. De porträtteras som människor bland människor.

Boken borde läsas av många: lärare – som borde sätta den i händerna på eleverna– journalister, poliser och många andra som i sitt yrke påverkar synen på muslimer i Sverige.”

Katarina Moberg, TCO-tidningen, 11 december 2007

”Günay är en av många svenska muslimer som Kerstin Gustafsson Figueroa låter oss möta i sin För Guds skull. Det är en angelägen bok, lätt att sträckläsa, med en rad inkännande porträtt av människor med mycket skiftande livsöden.

Kerstin Gustafsson Figueroas bok ger ett färgstarkt panorama över svenska muslimer – däribland också kristna som gått över till islam. Människor hon mött och berättar om är individer, med sina öden, sina svårigheter och drömmar. De är alla en del av det samtida Sverige”

Sören Sommelius,Helsingborgs Dagblad, 16 december 2007

Om Perestrojkans kvinnor:

”Jag lärde känna en kvinna som heter Tatjana Rebenkova. Inte därför att jag någonsin träffat henne, utan därför att jag läste en bra bok som heter Perestrojkans kvinnor (Prisma, 1991) och som är skriven av en journalist som heter Kerstin Gustafsson.../...Trettio kvinnliga personligheter, var och en med sitt liv i ett samhälle som okontrollerat vittrar sönder, var och en med sin likafullt vanmäktiga dröm om att vara vacker, ha höga klackar och att vara åtminstone delvis försörjd av en snäll man som inte super.

Märkvärdigt och lite sorgligt är det.

Läs boken, får ni se själva."

Lena Katarina Swanberg, Expressen, 22 april 1991

"Kerstin Gustafsson heter en frilansjournalist vars namn har setts skymta förbi inte bara i svenska blad, utan även i ett sånt illustert organ som Moscow News. Så behärskar hon också ryska och är sedan tre år bosatt i Moskva, inte i något utländskt korrespondentgetto – nej, omkring sig har hon vanligt folk med vanliga problem, varav så många för några år sedan var så ovanliga"..." Perestrojkanskvinnor är i sitt slag ett litet mästerstycke, skriven med ömhet, stilistisk finess och ett sjuhelvetets härligt temperament."

Ingemar Johansson, GT/Kvällsposten, 30 april 1991: